Jag, Heidi
Som kaplan träffar jag människor i alla olika åldrar, i alla olika situationer: vid dop, i samband med vigslar, på begravningar, under konfirmandläger, i skolor, i olika grupper i församlingen - en samtalsgrupp för kvinnor, en litteraturkrets och nu det allra nyaste, en grupp där vi tillsammans upplever det heliga i tillvaron genom dans.
För mig är det viktigt att upptäcka livets rikedom, att få upp ögonen för allt det fina som finns omkring oss. Därför målar jag, med pastellfärger för det mesta, på fritiden. Därför reser jag, för att upptäcka mer av världen. Allt det jag själv får vara med om blir sådant som jag kan dela med mig av åt andra. Det är kanske det som är grunden för mitt engagemang i kyrkan och samtidigt min vision av uppgiften som präst: att upptäcka livet och att dela upplevelser och erfarenheter av vad detta liv innebär och leder till. Att upptäcka Guds närvaro i vardagen, i allt det som är liv.
Alla sidor av livet är viktiga, alla människor är viktiga, alla dessa människors upplevelser och erfarenheter är viktiga. Därför sitter jag med i Borgå stifts arbetsgrupp för jämställdhetsfrågor. Kvinnors ställning är fortfarande något som behöver ses över - därför kommer jag att vara svensk representant i Finlands kyrkas kvinnliga teologer rf. och inom rikskyrkans arbetsgrupp för kvinno- och jämställdhetsfrågor. Kopplingen mellan den egna församlingen och helhetskyrkan har blivit viktig för mig i vardagens arbete och ger energi att ta itu med viktiga frågor.
Men det viktigaste kanske ändå är att vara tryggt förankrad i den egna församlingen, i det egna livet. Det är grunden för mig, för att jag ska kunna söka mig utåt, vända mig mot andra människor och världen i stort. Därför är Sibbo svenska församling min egen bas, både som privatperson och präst.
Föremålet för Heidi
Glaskannan är öppen, mottaglig. Den omsluter sitt innehåll. Man ser delvis igenom glasytan, men inte helt. Ytan är inte jämn. Ojämnheterna gör att den döljer en del av sitt innehåll. Allt skall man inte se, upptäcka. En del får man lista ut själv. Kannans väsen är att bli fylld, vara en behållare, för en kort stund kanske, eller för längre tid. Kannans uppgift är ändå att låta gå vidare - annars blir vattnet unket. Kannan vill ge vidare av det som den inneslutit. Till den som är törstig, till den som har en längtan efter kannans innehåll. Och så vill den vara vacker att vila ögonen på.