Andra Sigfrid

Vitsipporna dyker upp i det spirande gröna runtom våra backar. Små och enkla sippor som väcker stora känslor för många av oss. Vårtecken. Generöst bevis på det nya livets under om våren.

Själv minns jag hur jag som liten flicka smög mig ut i pyjamas i trädgården på morsdagsmorgonen, och plockade en stor bukett vitsippor åt mamma. Buketten fick pryda kaffebordet och tillsammans med det handgjorda morsdagskortet till världens bästa mamma vara en välförtjänst hyllning till en uppoffrande mor. Ett starkt vitsippsminne var från en vår när jag själv bar mitt första barn, som skulle födas samma år i november. Då fick morsdag plötsligt en ny dimension och en pirrande spänning i magbotten berättade om att ett nytt skede i livet skulle börja. Känslan av att själv bära på livets under var obeskrivlig. Gud blev stor på ett nytt sätt för mig. Han skapar nytt liv och finns i allt som lever. Han ger livskraft och hopp. Med andäktig glädje vandrade jag i våren och kände doften av jord och sippor. I väntan.

Med åren har vitsippsbuketterna varierat i storlek, och längden på stjälkarna har växlat beroende på om barnet som har plockat blommorna har varit litet eller stort. Men alltid väcker vitsipporna starka känslor. Nu har jag redan flera år haft glädjen att få ta emot sippor ur små barnbarnsnävar, och sett att glädjen är lika stor för den som plockar, som för mig som får ta emot vårens första hälsning ur skapelsens överflöd. De små blommorna berättar så mycket om mitt liv, om gemenskap, om Skaparen och om hoppet som är nedlagt i vårens under.

Men behöver ju inte vara mamma för att fyllas av tacksamhet över vårens blomsterprakt. Vitsippor och scillor, blåsippor och vårkrage, gullvivor och vårens första tulpaner, allt ljust och glatt som lyser emot oss i den skira grönskan sjunger Guds lov i den nyvaknade naturen för oss alla. Vi får tacksamt ta emot vårens hopp och glädje, och låta livskraften fylla oss. Den är en gåva från Gud.

Helene Liljeström