Sibbo gamla kyrka S:t Sigfrid
Foton F Lundell
Sibbo gamla kyrka S:t Sigfrid är den av våra finländska medeltida kyrkor som bäst har bevarats i sin ursprungliga medeltida form. Kyrkan byggdes i mitten av 1400-talet, av tyska eller möjligen holländska kyrkbyggare på en plats där sannolikt en träkyrka från början av 1300-talet hade stått tidigare. Kyrkan är byggd på ett sätt som var typiskt för våra medeltida fastlandskyrkor. Det rektangulära och tornlösa långhuset begränsas i öster och väster av höga gavlar och täcks av ett brant sadeltak. Det dels två-, dels treskeppiga kyrkrummet är unikt. Det täcks dels av enkla kryssvalv, och dels av stjärnvalv. Också mellanformer förekommer. Valven är smyckade med enkla målningar från medeltiden. I dessa förekommer symboler av hedniskt ursprung (som visserligen senare har tolkats enligt kristen tradition, och därför fått bli kvar).
Kyrkans placering i korsningen av den medeltida Kungsvägen och den dåförtiden farbara Sibbo å är naturlig. Invid fanns också prästgården, som är äldre än kyrkan (dock inte den nuvarande byggnaden).
På norra sidan finns en kryssvälvd sakristia. I söder finns ett trätäckt vapenhus, med en "sommarpredikstol" i yttermuren ovanför vapenhuset. Sommartid kunde kyrkan inte användas, eftersom byggnaden tjänade som gravkammare. Gudstjänstfirarna samlades då utomhus, medan prästen använde sommarpredikstolen.
Klockstapeln är uppförd i barockstil på 1700-talet.
De adliga ätters vapensköldar (2 st för släkten Blåfield, ett för Patkull från 1692 och ett för Nassokin från 1682) som hänger på väggarna är sk. begravningsvapen, dvs. vapen som bars före processionen vid begravning av en medlem av adelsätten.
Invigningskorsen har varit 12, men ett försvann när ett fönster flyttades på 1400-talet.
Jungfrudansen ovanför ingången till sakristian har fått olika tolkningar. Ursprungligen handlade det troligen om dyrkan av solguden eller fruktbarhetsgudinnan Freja. Men en kristen tolkning har senare varit en bild av den kristnes långa pilgrimsvandring till den heliga staden.
Andra målningar är bl.a. solemblem, livsträd, trollvapen, räv, anka, hundar, lurblåsare, enhörning.
Triumfkrucifixet ovanför altaret har ursprungligen funnits ovanför ingången till korpartiet, i anslutning till en avskiljande inhägnad av koret. Motivet är Den segrande himlakonungen. Troligen från 1400-talet.Predikstolen anses vara gjord i Finland under sent 1500-tal, men med utländsk förebild.
Till vänster om altaret finns kyrkoherde Lars Pampineus´ (tid. Winblad) epitafium från 1657. Endast undre delen finns kvar. Temat är Kristi uppståndelse.
Bakom i kyrkan finns målningar som föreställer profeter och apostlar. Dessa bilder fanns ursprungligen på de läktare som byggdes på 1700-talet.
I kyrkan hänger ett votivskepp, donerat på 1840-talet av sjökapten Waenerberg.
Hitta hit
Under gångna århundraden var sockenkyrkan centrum för allt kulturellt liv i bygden. Kyrkostämman under kyrkoherdens ledning fattade också beslut om de frågor som kommunen i dag sköter (beskattning, fastigheter, social- och hälsovård, skolundervisning mm.) Stämman hölls i kyrkan. Men huvuduppgiften var då som nu att vara centrum för det kristna livet.
Läs mera om det unika Kyrklandskapet här.
Sidan uppdaterad 24.3.2011