
Kyrkomusiken beledsagar församlingens liv
Foton F Lundell
är för skolelever i åk 1-4. Kören söker sångglada barn: tag kontakt med Lauri Palin
är för skolelever i åk 5-8
Kören övar i Kyrkoby församlingshem onsdagar kl 15.30 - 16.30
Närmare med Lauri Palin, också om barnkören
Övar torsdagar kl 17.30 i Kyrkoby församlingshem.
Vilka torsdagar? Se Händelsekalendern
Närmare med Lauri Palin eller Patrik Frisk

Anders

Lauri
ordnas
Se Händelsekalendern

Marcussenorgeln i Sibbo kyrka
Sibbo kyrkas Marcussenorgel utgör en vattendelare i finländsk orgelhistoria. Den blev vårt lands första representant för det nya orgelideal som på kontinenten hade börjat som en orgelreformrörelse med förebilder i äldre tiders orgelkonst. Orgelrörelsens instrument stod för en orgelklang som skiljde sig från den romantiska klangvärlden och i stället orienterade sig bakåt mot framför allt 1600-talets nordtyska orglar.
Man ville ändå inte helt kopiera de gamla orglarna, utan utvecklade utifrån dem en ny orgeltyp som kännetecknades av klarhet och friskhet och en stor övertonsrikedom i klangen. Pneumatiken övergavs till förmån för mekaniska slejflådor. Den sk. verkprincipen betonades starkt. Den innebär att orgelns olika verk (i Sibbo huvudverk, ryggpositiv, bröstverk och pedalverk) skall vara klart urskiljbara i orgelns fasad.
Så blev det en dansk orgel. Den invigdes på Kristi himmelsfärdsdag år 1951. Detta instrument kom sedan att radikalt förändra orgelestetiken i vårt land, både på orgelspelets och byggandets område. Även inhemska byggare har med varierande framgång försökt bygga orglar i denna stil.
Torka och slitage som förorsakat ett störande ljud av läckande luft har gjort behovet av en grundlig reparation av orgeln angelägen. Orgelns tillverkare Marcussen visade intresse att utföra nödvändiga reparations- och renoveringsarbeten år 1999. Arbetena omfattade främst orgelns luftlådor, spelbord och spelmekanik. Tangenterna och registerandragen förnyades i mer "äkta" material än de ursprungliga som vittnade om att krigstiden inte låg långt bakom då orgeln byggdes. Orgelns pipverk var i gott skick och enbart en varsam efterintonering behövde utföras, så att den ursprungliga klangkaraktären bevarades.

Paschenorgeln i Ljusets kapell
I Ljusets kapell användes ett litet orgelpositiv till år 1991, då man köpte en niostämmig orgel hopsatt av gamla orgeldelar. 1997 beslöt gemensamma kyrkorådet tillsätta en arbetsgrupp för kyrkans och begravningskapellets orgelfrågor.
Utgångspunkten för planeringen var att instrumentet skulle ha god förmåga att stöda församlingssången och beledsaga solister och dessutom lämpa sig för den solistiska orgelmusik som framförs vid jordfästningar. Man ansåg att förebilder kunde hämtas från vår egen nordiska orgelbyggartradition från slutet av 1800-talet.
Det tyska byggeriet Hinrich Otto Paschen Orgelbau fick uppdraget att bygga orgeln, ett verk skapat i samråd med de finländska orgelbyggarna Helmuth Gripentrog och Kalevi Mäkinen. I augusti 1999 började man montera upp den nya orgeln. Därefter vidtog intonatörernas arbete med att ge piporna deras rätta klang. Orgeln överläts i september samma år.
Fasadens mjuka rundning står i samklang med orgelns romantiska klangkaraktär. Denna orgel är en "lillasyster" till Paschenorgeln i Kervo kyrka, vilken bygger på samma nordiskt-romantiska koncept, om än i betydligt större utformning.
Om orgeln kan konstateras, att klangen aldrig blir aggressiv eller påträngande. Intonationen är skickligt balanserad för detta relativt lilla rum. Arbetsgruppens målsättning har uppnåtts: orgeln förmår stöda psalmsången, ackompanjera solister och dessutom ge rättvisa åt olika typers orgelmusik. Genom denna orgel har det öppnat sig helt nya möjligheter att låta jordfästningsmusiken ge tröst och hopp för många människor. Läs mera
Närmare uppgifter: Anders Ekberg