Kungsvägen
Kungsvägen går från Åbo österut mot Wiborg i Ryssland. Den är den ena av Finlands två medeltida vägar. Kungsvägen hette egentligen Stora Strandvägen.
Kungsvägen användes under medeltiden av olika sändebud och myndighetspersoner. I krigstid användes vägen för trupptransporter. Privatpersoner, köpmän m.fl. färdades i allmänhet sjöledes längs kusten, eller längs åar och andra vattenleder. En betydande skara som färdades längs Kungsvägen var pilgrimerna på väg till Nidaros i Norge (Trondheim), eller olika europeiska vallfartsorter. Pilgrimerna skulle inte ha det för bekvämt - åka båt dög endast där annat inte var möjligt.
Kungsvägen var framkomlig
endast för vandrare och ryttare till häst. Först i slutet av 1700-talet breddades vägen så man kom fram med häst och kärra.Kungsvägen hade olika sträckning
sommar- och vintertid. Det var vanligt med flere parallella sträckningar. När det var torrt valde man genvägar över sumpmarker, vintertid valde man vägar över frusna sjöar, osv.
Kungsvägen gick från samhälle till samhälle. I byarna och städerna fick man mat och nattkvarter. Betydelsefulla personer och pilgrimer inkvarterades i Prästgården, pilgrimer också i kyrkan.Kungsvägens gamla sträckning
finns endast bitvis bevarad. Ännu mera sällsynt är det med bitar av Kungsvägen i ursprungligt skick. En sådan bit kan man vandra på i Kyrklandskapet, mellan Prästgården och Sibbo gamla kyrka S:t Sigfrid. På kartan heter den Pilgrimsstigen.
Läs mera om Kyrklandskapet.
Sidan uppdaterad 24.3.2011