Vad är pilgrimsvandring?
Foto F Lundell
Pilgrimsvandring är den kristna kyrkans naturliga form. Vi är ett gudsfolk på vandring, ända från det vi blev döpta. Under en pilgrimsvandring är det själva vandringen som är det viktiga. Vandringen är målet, brukar man säga. Man möter upplevelser under vandringen av ett sådant slag som man annars sällan skulle komma i kontakt med.
Att vandra som pilgrim tilltalar människor i alla åldrar och i de mest varierande livssituationer. Som pilgrim gör man både en yttre och en inre vandring. Upptäckterna och strapatserna flätas samman med det man upptäcker inom sej själv, stillheten, frågorna, längtan efter något man anar, samhörigheten med Gud och mänskor och allt skapat. Småningom upptäcker man välsignelsen av att vila i stegen. Pilgrimen får kontakt med sin egen kropp, och möjlighet att upptäcka sin egen själ.
Deltagarna har olika motiv. Man kanske söker livets mening. Eller Gud själv. Vandringen kan kännas naturlig t.ex. för personer som nyligen upplevt förluster och förändringar. Olika deltagare kommer med varierande livserfarenheter. En insikt under vandringen kan vara att olika motiv för deltagande går att kombinera, och kan ge djup åt den gemensamma vandringen.
Under medeltiden vandrade kanske upp till en tredjedel av Europas befolkning som pilgrimer. I dag kan vi utnyttja femhundra års erfarenheter.
Man vandrar under dagen, men håller raster för gudstjänster och andakter. På kvällen kan man uppleva gemenskap med andra pilgrimer. Sången och musiken har också sin givna plats. Man övernattar i församlingshem eller liknande. Andakterna håller man i kyrkor längs vägen, men också böner ute i det fria.
En pilgrimsvandring görs helst i okänd terräng, som då symboliserar livet: vi vet inte vad vi möter.
Upplevelsen av att gå genom väglöst land tex. ger nya upptäckter. Att ta ut riktningen, eller att vara rädd att tappa bort sig är också sådant som ger naturliga paralleller till livet självt.
En del vandrar gärna längs de medeltida pilgrimslederna, där sådana ännu finns. Olika miljöer kan utnyttjas för meditationer under dagen. Att man också kommer i kontakt med lokal kultur och historia kan bidra till förståelsen vem man själv är, att hitta sina rötter.
Sevärdheter från förr, kanske urgamla, är sådant som också ger vårt eget liv tidsramar och sammanhang. Poesi och annan litteratur från regionen där man vandrar kan öka livsförståelsen. Konsten, tex. i kyrkorna, kan bli till ett synligt budskap som kompletterar vandringens andliga innehåll. Musiken kan också fungera på motsvarande sätt, osv.
Pilgrimsvandringen är en del av det man brukar kalla långsamhetens kultur. Man går i bekväm vandringstakt. En normal dag tillryggalägger man ca 15-18 km beroende på terrängen.
I allmänhet fungerar det bäst om man vandrar i grupp. Ledaren hjälper då deltagarna att få tag på den inre vandringen.
Under vandringen kan man också söka upplevelser för andra sinnen än synen. Lyssna: En kyrkklocka som klämtar i fjärran. En melodi som man hör. Ljudet av rinnande vatten, vågor mot strand, ekot i en grotta, vass som vajar för vinden osv. Dofter hör också till: blommor, granbarr, våt lera. Känseln för olika material, bark, sten osv. Lektion i naturlära skall det ändå inte vara, snarare ett sätt att med naturpoesi stärka känsloupplevelser.
Under pilgrimsvandringen befinner deltagarna sig i varierande livssituationer. Svåra saker aktualiseras lätt under en pilgrimsvandring. Pilgrimsvandringen aktualiserar faktiskt mera än man skulle tro. Någon är kanske med för att stiga ut ur det bekymmersamma eller svåra man har därhemma, och upptäcker att man har alltsammans med sig i bagaget. Deltagarna blir kanske förvånade eller förvirrade över det här. Ledaren bör följa upp sådant som – kanske oväntat – dyker upp. Själavård behövs under vandringen, och efteråt.
Pilgrimsvandringen tilltalar alla åldrar. Den fungerar för de mest olika sorters mänskor. Vandra därför frimodigt iväg. Räkna med att det fungerar också utan att man har garderat sig för allt tänkbart och otänkbart. Det är viktigt att också ledarna ger sig in på vandrandet i avsikt att själva ta emot det vandringen kan ge.
Det som tycks förvåna mången är att man vandrar på riktigt. Att det alltså inte bara är en tänkt vandring, eller en bussutfärd. Att vandra längre sträckor med kroppen blir en nygammal upptäckt för mången. Man är kanske osäker om man klarar vandringen, och upplever kanske glädjen över att ha genomfört den. Den ofta rätt primitiva inkvarteringen på golv i sovsalar, och maten som av praktiska skäl ofta blir av det enkla slaget, är sådant som också väcker tankar om vad man verkligen behöver, och vad som kanske är överflödigt.
Vad man behöver under en pilgrimsvandring är bland annat gott om tid att fundera över sitt liv och vandringens upptäckter, en dos bekymmerslöshet, och en tolerant inställning till andra. Man skall bejaka en sund och enkel livsstil. Man skall vara beredd att reflektera över tillvarons gåtor. Och visst är det bra om man också fysiskt är i gott skick för långvandring.
Fjalar Lundell