Bästa missionsvänner!

Vi berörs alla på ett eller annat sätt av rådande förhållanden. Vi ska hålla avstånd, undvika stora folksamlingar och någon hamnar kanske att vara i karantän. Någon hamnar att undvika människokontakter och ensamheten tar överhand. Vi behöver alla varandra, någon som bryr sig om oss, någon som frågar hur du har det.

De ungdomar som Kazhdijfonden möter i sitt arbete har alla erfarenhet av att vara ensam och isolerad. Ilnur, 18 år, som sitter i rullstol har tillbringat hela sitt liv hemma. Han deltog för första gången i Kazdijs sommarläger och för första gången var han utanför hemmet helt utan sina föräldrar. ”Mitt liv kommer inte att vara längre detsamma”, berättar han. ”Lägret har hjälpt mig och gett mig mod att ta kontakt med andra människor, nu vågar jag umgås med andra.”

Till allas stora glädje kunde Kazhdijfonden ordna sitt sommarläger för femte gången trots omständigheterna. 60 ungdomar både de med funktionshinder och friska ungdomar samlades för två veckor i augusti på ett lägercentrum ute i naturen. Fonden fick också för andra gången ta emot stöd från ryska presidentens fond för ordnandet av sommarlägret. Stödet är ett stort framsteg och ett betydelsefullt erkännande för fondens arbete för funktionshindrade och de svaga i samhället. För många funktionshindrade inom Kazhdijfonden har livet tidigare sett ut som i karantän.

Fonden når ut till många och genom fondens arbete år ungdomar vänner, innehåll och mening i sina liv och ett nytt hopp. ”Jag vägrar att föreställa mig ett liv utan fonden och dess årliga läger, det är inte på grund av mig som mina muskler är svagare. Jag vill kunna gå, sjunga skratta, och leva livet fullt ut oberoende av omständigheterna”, säger en annan. Såhär berättar Veronika, ledare inom fonden: ”Ungdomarnas ögon lyser på lägret när de tar sina första trevande toner i sången eller sina första danssteg med sin rullstol. Ögonen berättar allt när ungdomarna delar med sig av svårigheter som möter dem i vardagen och när de sen får en kram av de andra lägerdeltagarna. Lägerdeltagarnas ögon fylls med tårar när de skiljs åt vid lägrets slut.”

Dikoni höll sitt sommarläger

Vi är mycket glada och tacksamma över att barnen i Dikoni också fick samlas till sommarläger. Såhär berättar Viktoria: ”Jag vill berätta för er hur vi ändå kunde ordna lägret i sommar. Barnen i Dikoni tillbringade i våras mer än tre månader hemma i Dikoni, det var tungt för barnen. På sommaren vill barnen leka, spela fotboll, simma och ha roligt.

I juli blev situationen med insjuknade av covid bättre och vi planerade till en början att hålla läger bara för de 31 barn som bor i Dikoni. Men på grund av att vi fick många förfrågningar via polisen och socialmyndigheterna beslöt vi att ta emot flera. Även många barnläger inhiberades och många barn kom att vistas ute på stan utan föräldrarnas tillsyn vilket fick negativa följder. Många har också förlorat sina jobb och alkoholmissbruket ökat, vilket märks i vårt arbete. Allt som allt kunde 73 barn delta i vårt läger.

Vi hade väldigt duktiga hjälpledare med, de flesta av dem har bott på Dikoni eller varit en del av Dikoni på ett eller annat sätt och vill nu vara med och hjälpa. Ett stort Tack till er alla som gav stöd och bad för Dikoni och deras läger och gjorde detta möjligt! Finska Missionssällskapets arbete bland barn är oerhört viktigt och vi får tillsammans fortsätta be och stöda arbetet.”

Familjearbetet som startade med hjälp av FMS för många år tillbaka bär frukt. Numera bärs ansvaret av kyrkan helt själv och de familjearbetare som tagit över ansvaret och nya som fått utbildning har fortsatt att utveckla arbetet. Ett familjeläger kunde ordnas i Ural i samarbete med Birsk församling där deltagarna fick ta del av undervisningen av kyrkans familjearbetare. Församlingsverksamheten har kommit trevande igång efter vårens restriktioner och sommarens semester i församlingarna. Gudstjänster ordnas nu i församlingarna och veckoverksamheten kommer småningom igång.

Idag är det en stor festdag i Ryssland, nämligen skolan startar som alltid den första september. Vi får be för alla barn i Dikoni, för barnverksamheten i församlingarna och för familjerna och arbetet som görs bland dem! Själva väntar vi otåligt på att kunna resa till våra projekt i Ryssland. Visst går det att hålla kontakt via telefon och WhatsApp men att kunna sätta sig ner tillsammans och mötas är oersättligt och något vi kommer att uppskatta stort efter allt vad vid gått igenom under coronatiden. Många är de som nu behöver hjälp, vi får särskilt be för prästerna och kyrkoherdarna i församlingarna för vishet, mod och kraft i arbetet.

Vi tror och hoppas att vi ännu före årets slut kunde genomföra någon eller några resor som vi planerat in för året. Bland annat i Saratov i söder finns en församling som vi stöder nu för sista året. Församlingen har livlig verksamhet och många frivilliga arbetare och vi hoppas att kunna hälsa på, följa upp deras situation och ge vår hälsning och vårt tack för vårt samarbete. En annan församling byter kyrkoherde och vi vill gärna hjälpa och stöda dem inför en ny situation och för fortsatt samarbete. En annan församling har renoverat sitt missionshus och vi behöver även där följa upp resultatet. Guds hand är med oss, Han är med er och Han är med ute på fältet. Hjälp oss att se dem som behöver oss, ge oss mod att sträcka ut vår hand och dela med oss av de vi har fått. Tack för att just Du är med!

”I min Gud har jag funnit styrka, i min Herre har jag allt, han har öppnat för mig en väg och bytt min ängslan i jubelsång!”

Herren vare med dig!
Andrey och Christina med barnen Timoteus, Andrey och Evelina