Kyrkans bottenplan är ett lån från kontinentala, medeltida katedraler. Kyrkan byggdes under en tid med upprepningsstilar (kertaustyylit) i Finland. För kyrkornas del var den nygotiska stilen förhärskande under denna tid.

Den sk. "snickarglädjen" i interiören är inspirerad av byggnadsstilen i tsartidens Ryssland. Den ursprungliga interiören har bevarats. Detta är värdefullt, eftersom övriga finländska kyrkor i samma stil senare har byggts om.

Ursprungligen hade kyrkan ca 1.500 sittplatser, av vilka ca 1.000 finns kvar. Att Sibbo fick en så stor tegelkyrka i mellaneuropeisk stil skall ses mot bakgrunden av förryskningssträvandena vid samma tid, och det faktum att kyrkan byggdes på synlig plats vid Kungsvägen mot S:t Petersburg. Församlingens storlek i slutet av 1800-talet motiverade inte en så stor kyrka.

År 2001 återställdes kyrkans interiör i ursprungligt skick, efter en ombyggnad på 1930-talet.

Det fristående altaret låter prästen stå vänd mot församlingen. Koret är öppet och rymligt, vilket är viktigt i gudstjänsten. Det som händer framme i kyrkan är ofta rörligt och kräver utrymme.

Altartavlan är målad av Alexandra Frosterus-Såltin, efter original av dansken Carl Bloch 1834-1890.