Hälsningar från Etiopien!

I Etiopien eskalerade coronasituationen under sommaren. En del av våra arbetare har ändå kunnat återvändatill området. I början av september fanns närmare 55 000 registrerade sjukdomsfall, men det högsta antalet fall per dag observerades den 21 augusti. Därefter har smittspridningen lyckligtvis minskat. Då man rör sig utomhus måste man använda mask och hålla avstånd. Man förbereder sig för att öppna skolorna, där det kommer att bli obligatoriskt att bära mask.

Grupperna har tillsvidare inte fått samlas på något håll, men t ex våra fadderbarn i norra Etiopien har fått information om masker och hygienkunskap. I våra verksamhetscenter har arbetarna byggt handtvättsautomater för synoden och för projekten.

På det teologiska seminariet i Hosaina var det fest i juni, då åtta nya evangelister blev klara med sina studier. Skolorna var stängda men seminariet kunde ordna det så att studierna kunde slutföras på distans.

Teressa Juhaninmäki, regionchef

Frew Tesfaye fick färdigheter för livet

Frew Tesfaye (på bilden) är en funktionshindrad person som bor i Kebele i Kombolcha. Hans barndom var alldeles vanlig med mycket lek. Så här berättar han själv: 

”När var jag var barn hjälpte jag familjer i närheten med deras boskap och på samma sätt hjälpte jag mamma. När jag var 8 år började jag i skolan.
På tredje klassen råkade jag ut för en olycka och skadade min fot. Efter det kunde jag inte gå och min familj och mina vänner började se på mig som en patient, som kunde smitta andra barn. Min familj ville att jag skulle flytta över till en religiös skola så att Gud kunde ge mig förlåtelse för det som hänt. 

Så blev det och jag kom att delta i den religiösa undervisningen i Kolmbolcha, men jag måste tigga för att klara mig. Jag bodde på en gravgård och livet var svårt. En dag mötte jag lokala socialarbetare och Mekane Yesus kyrkans anställda och de frågade mig om jag ville gå med i deras projekt. Jag fick en fem dagars inskolning i hur man sköter olika affärer och en liten penningsumma. 

Vi grundade en verksamhetsgrupp och jag köpte en kalv som jag sedan sålde med vinst. För vinsten köpte jag en ko som kalvade. Jag började sälja mjölk till de lokala människorna och senare köpte jag ännu en ko. Efter det köpte jag en symaskin och getter så att jag inte skulle vara beroende av endast en inkomstkälla.

Tidigare måste jag alltså tigga för att överleva. Nu hade jag fått skolning och ett litet boägg samt psykologiskt stöd. Jag har gift mig och fått ett barn. Jag kan säkra min familjs uppehälle på ett säkert sätt och jag får psykologiskt stöd. Jag kan inte ens jämföra mitt tidigare liv med mitt nuvarande. Min självkänsla är bättre och jag kan göra så mycket mera än funktionshindrade personer vanligen kan. Jag sparar för att kunna öppna en hönsgård. Framtiden ser bra ut."

Översättning: Gun-Britt Hammarström