Kärnan

Vi uppmuntras hela tiden att önska oss något nytt och något mer både när det gäller saker och upplevelser. Reklamen överöser oss med påminnelser om det vi inte visste att vi behövde men överraskande snabbt börjar känna ett behov av. Hur svårt är det inte att göra sig av med saker som vi samlat omkring oss. I dag säljer man också gärna upplevelser, gärna extrema sådana.  Vi är betydligt mera ovana vid att avstå, förenkla och downshifta. Vi håller hjulen rullande och oroar oss mera över att konsumtionen minskar än över att vi understöder ett orimligt överflöd.

Fastan handlar om att förenkla, stanna upp och söka kärnan i livet. Den som vill fasta besluter kanske om någon konkret förändring i livet och med denna livsstilsförändring hoppas man kunna upptäcka det som är viktigt i livet. Det kan också innebära att man vill göra något som hjälper andra människor, en ”uppoffring” som leder till att någon behövande får hjälp.

Man kan fasta genom att förändra sin kost. Kanske äta mindre kött, eller lämna bort socker eller kaffe. Man kan också ekofasta vilket betyder att man försöker leva på ett sätt som är ekologiskt hållbart. Kanske försöker man minska på TV-tittande eller aktivitet på sociala medier. Det finns mycket man kan avstå från eller minska på, kanske till förmån för någon annan människa.

 Fastan som förbereder oss på det stora som påskhelgen handlar om, hjälper oss att söka en närmare gemenskap med Gud. När vi avstår från något av det som splittrar oss, kan vi upptäcka det som helar oss som människor. I vårt inre och i stillheten och enkelheten ger vi då rum åt honom som kom för att dela vår tillvaro. Tillsammans med honom går vi genom fastan, följer honom på kärlekens offerväg, och anar redan här påskmorgonens ljusa hopp.

 

Helene Liljeström

kyrkoherde